Writing

Jag skriver en uppsats nu, den ska vara 10 sidor lång, emellanåt går det framåt och emellanåt går det inte alls och just nu känns det som om jag är något efter, även om jag frågar runt så märker jag att fler är på samma nivå på uppsatsen som jag är medan många andra har kommit längre... men 10 sidor är ju egentligen ingenting. Om man tänker tillbaka på högstadiet och gymnasiet då man måste skriva ett visst antal ord då kändes det jätte långt, men det var det ju egentligen inte. Det kändes bara jobbigt då man hade en deadline som var allt för nära på (för det mesta hade man ju bara dubbeltimmen på sig...) och att veta det gjorde att man blev stressad och fick en writers-block och så blev det bara knöligt. Ändå fick jag alltid relativt bra betyg på mina uppsatser, åtminstone på de språk som jag kunde som svenska och tyska. Numera skulle engelska också räknas dit, men fram till att jag slutade gymnasiet var jag helt värdelös på engelska. Nu när man kan det språket dock vill man ju helst skriva på det då allt låter så mycket bättre, av nån anledning, då skulle man ju kunna tro att att engelska är ett mycket konstigt och speciellt språk... vilket det ju inte är, det är mycket enkelt. Visst har det många konjunktioner och fancy ord, men det har svenska och tyska också, bara man letar lite. Om man lyssnar på vissa tyska politiker till exempel så märker man först efter att man tänk efter lite att han just förlöjligat och hånat någon så otroligt att det inte är sant, men man märker det inte, man bara sitter där och nickar och ler... sen kommer uppenbarelsen: vänta nu lite, vad sa du?? Samma med svenska, man kan skriva otroligt bra på svenska bara man vet orden. Vi som har svenska som modersmål kanske inte tänker på det, men jag tror att det är så.

Själv älskar jag att skriva. Jag har alltid varit kreativ av mig, jag började med att rita och hitta på historier i huvudet och spelade ut dem som lekar eller teater. När jag lärde mig att skriva började jag skriva ner historierna. Läsa böcker började jag mycket sent med, Harry Potter böckerna var mina första, sen tog det igång lite mer också om det tog väldigt länge. Nu är en av mina drömmar att skaffa mig mitt eget "bibliotek" sådär som pappa har, jag vet inte hur många böcker han har men det är otroligt många. Han har 2 bokhyllor fulla i sovrummet, 1½ i vardagsrummet och så finns det ännu lådor kvar på lagret.

Skriva har dock alltid hängt lite efter just teckna, dagdrömma och läsa som jag gjort mycket mer av. Vilket är lite synd och jag stör mig också på det. Jag älskar ju att skriva, varför skriver jag inte mer? Tja, det finns ju inget svar på det, jag borde helt enkelt börja skriva mera. En av mina barndomsdrömmar är att skriva en bok som jag får publicerad, det vore så härligt att få den uppfylld. Att kunna säga "Yes, I am a writer!" Underbar känsla!

Just nu håller jag på med universitetsstudier vilket jag lär hålla på antalet år till, för en annan barndomsdröm är att doktorera. Under den tiden lär jag skriva antalet uppsatser, håller som sagt på med en 10-sidare  nu och nästa höst ska jag skriva en på 30 sidor. Sen lär det säkert bli fler plus vetenskapsartiklar. Ändå vill jag dessutom skriva en bok - eller böcker helst. Det hittar jag väl tid till?

Jag vet inte om jag skriver bra eller dåligt, jag vet bara att jag tycker om det. Jag kommer säkert att skriva bättre med mer utvecklat språk om jag börjar skriva mer, får övning, blir påhittigare, lär mig mer. Så är det ju alltid.

Undrar hur många ord det här inlägget blev nu? :)