Hej!
Jag kom på att jag aldrig har skrivit ett presenterande inlägg om mig själv i någon av de bloggar jag har haft (förlåt att jag bytte igen förresten xD). Det kan jag ju nämna så här till en början – jag tycker om att byta bloggar! Bara för få en ny start, känns skönt, också om jag alltid lovar mig själv samtidigt att jag ska försöka hålla DEN HÄR bloggen i evigheter så att den kan samla på sig minnen från jättelångt tillbaka, men jaa, det brukar ju aldrig fungera.
Lite fakta har ni ju just fått i och med listan, men jag tänkt skriva ett lite längre inlägg också. Jag heter Jenny Katarina Lindgren och är 23 år, jag föddes i Danmark och växte upp både i Schweiz och på Åland. Dessutom är jag finne och spansk… jaa, råddigt värre xD Jag älskar smeknamn. Jensen är nog mitt äldsta då pappa har kallat mig det jätte länge, kommer faktiskt inte ihåg hur länge, kanske till och med helt från början. (Jensen är ett danskt efternamn egentligen) Annars så har jag inte så många smeknamn i användning, de vanligaste två är Junsui och kortversionen Jun. Jag har hittat på ett antal fler men de används inte, smeknamn är ju typ nått som måste växa fram… eller så händer de bara efter nått speciellt tillfälle eller så.
Vad som gäller skola så har min skolgång väll gått till i ganska normal takt också om den har varit utspridd över 2 länder. I sexan fick jag ett stipendium för att jag varit flitig – det är det enda stipendiet jag har fått. Jag har aldrig varit aktiv i klassen, men tidigare var jag ytterst noga med mina läxor. Jag MÅSTE få dem klara och bra, när jag kom till gymnasiet avtog det dock. Jag har aldrig fått riktigt bra betyg, nog godkänt och för det mesta inte bara knappt, men en super elev med toppbetyg har jag aldrig varit så när jag kom till lusse och märkte att jag får lika bra/dåliga betyg när jag läser lite som när jag stormläste igenom flera hela dagar och nätter så började jag strunta i att plugga extremt mycket och började njuta av livet istället. Betygen gick till och med upp lite (inte mycket dock).
Jag avundas dem som vet från början eller sedan länge vad de vill plugga till och jobba med sen resten av livet. Jag avundas också dem som vågar hoppa på en utbildning fast de inte vet och sen har den lyckan att de märker att det var det perfekta (eller åtminstone ett riktigt bra) val för dem. Jag vet inte om jag vågar det också om det nu ser ut som om jag borde, för jag vill gärna börja studera till någonting, men jag vet inte till vad. Jag vill inte göra nått som jag inte trivs med, då ger jag bara upp, motivationen finns bara inte där. Det har hänt för mig nu i basåret, dels har jag märkt att fast jag gillar kemi och matte så vill jag inte jobba med det, det är för seriöst och avancerat, plus dels så beror det också på att jag överskattade mig själv när jag valde att göra det i Danmark. Svårt språk…
Just nu funderar jag lite på att studera nått som har med datorer och media att göra, det är en ganska safe-zone för mig för jag älskar att peta runt på datorer. Nu vill jag bara helst hittat en sån utbildning som är ganska nära Åland, för jag vill gärna vara nära mina vänner – det är viktigt för mig. Det allternativet som är längst bort som jag funderar på att söka till ligger i Helsingfors… vilket är halvlångt bort, men definitivt närmare än Danmark.
Jag älskar att spela TV- och dataspel, det började jag med när jag var riktigt liten. Jag tror jag var 7 eller nått åt det hållet xD Mina absoluta favoritspel är Resident Evil-serien och Zelda-serien. Resident Evil är nog unconditional love för mig, och min dröm är att äga ALLA spel i serien. Med Zelda är jag lite petigare. Jag gillar bara de spelen där Link och alla andra karaktärer ser ”normala” ut, alltså i den stilen som de är i Ocarina of Time, Majoras Mask, Twilight Princess och Skyward Sword, de andra som typ Wind Waker vägrar jag att äga och spela för det är inte riktigt Zelda för mig… de ser bara fel ut enligt mig.
Jag älskar att teckna, läsa och skriva. Dock nu på senare år så har det nästan bara blivit att läsa som jag har hunnit med, tyvärr. Tidigare (i lågstadiet) så var det tvärtom, jag gillade inte alls att läsa fören jag fick första Harry Potter-boken till min 11-årsdag. Jag överdriver inte när jag säger att Harry Potter förändrade mitt liv. Visst var jag en fantasy-nörd redan före, men tack vare Harry Potter blev jag en geek. Jag kan inte beskriva allt som jag känner för böckerna och storyn och hur mycket de har gjort för mig… jag kan bara säga TACK till Rowling. TACK, verkligen.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mera och det här inlägget börjar bli långt. Ni märker väll hur jag är i kommande inlägg (som helst ska hålla på i ett par år här nu tack x’D) annars är ni välkomna att fråga eller efterlysa ett nytt inlägg om nått visst ämne som ni vill att jag ska ta upp mera. Funderar också på att skriva upp en lista med ord som beskriver mig eller med mina favoritsaker… Jag gillar listor, hehee.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar